....

Det är sol och saker är rätt bra. Det börjar kännas bättre.
Även om jag har små-ångest inför att börja jobba så känns också det bra.
Det ska hända något! och jag älskar det. För det måste hända något bra, något nytt, och helst utan något övergripande dåligt. Jag måste ta mig ur den här smeten som jag hamnat i, jag orkar inte mer. Samma saker, samma ord, samma onda blickar. Och ska jag vara ärlig förstår jag inte när jag blev den som man ska skicka onda blickar mot. Men jag förstår i och försig inte någon av dom där. Synd bara att vi hänger på samma ställen, för det är svårt att ignorera sånt. Men nu ska jag iallafall jobba i en månad, så hello gå upp i gryningen och klippa gräs! och under den månaden av isolering hoppas jag att mitt huvud ska lära sig att inte bry sig om dåliga människor.

.

Det är så konstigt
att man kan sakna någon som inte tillhör en själv
någon som är någon annans nuförtiden
fast det gör nog att man saknar mer
jag vet bara inte vad man dövar den känslan med
inte e det dans och alkohol
jag vet inte
kanske försvinner den när den har gjort sitt onda i kroppen

.

Det kan göra ont lite för länge
jag blir trött på mig själv
som att jag är två personer
den ena orkar inte mer, vill gå vidare och bryr sig inte längre
den andra ältar, tänker, hatar och saknar

...

Det stör mig något otroligt att hon inte vet vad vi hade
och att han går runt och säger att det faktiskt inte var så seriöst mellan oss
varför gör man så ?
som att allt han har gjort hittills inte räcker
nu lämnar han mig ensam kvar, får det att se ut som att jag levde ensam i en drömvärld hela tiden
det aset

.....

jag vill inte ens bry mig.
men så har han en ny brud, som jag vet vem det är.
Och nu kommer jag plötsligt få träffa och veta allting
Och jag försöker bara komma bort från honom
men vart jag än går så står han där
och varje gång lyckas han göra allting lite värre.
eller nej, mycket
otroligt mycket
alltså extremt mycket värre
för att får reda på att han träffat henne samtidigt som mej
gör ont
jävla ont
alltså skitont
som att någon lägger ett vakum i hjärtat
det är så konstigt endå, det är som att jag blir ledsen för mig själv
för att någon har kunnat behandla mig så respektlöst
för nuförtiden är han bara ett as i mina tankar
men så ibland kommer dom jävla bra minnena
saker som bara var så bra,
att sitta på hans balkong och röka tillsammans
när han såg in i mina ögon lite för länge och hans fula leende
han äckliga hår som var så fint
äckliga fingernaglar som han bet på som var det sötaste
såna dumma minnen som jag inte ens tycker om att komma ihåg.
för jag blir äcklad över att han gör samma saker med henne
och så undrar jag om han tänker efter nu
om det är på riktigt
eller om han bara gör samma sak en gång till

!

Och man kan tro att man mår bra och är helt okej med honom nu. Sen kan man se honom med en annan tjej i tre dagar och gå sönder mer än innan. Och så blir man arg för man vill inte bry sig om någon som bara trampar på en. Men så kan man inte låta bli.