....

Det är sol och saker är rätt bra. Det börjar kännas bättre.
Även om jag har små-ångest inför att börja jobba så känns också det bra.
Det ska hända något! och jag älskar det. För det måste hända något bra, något nytt, och helst utan något övergripande dåligt. Jag måste ta mig ur den här smeten som jag hamnat i, jag orkar inte mer. Samma saker, samma ord, samma onda blickar. Och ska jag vara ärlig förstår jag inte när jag blev den som man ska skicka onda blickar mot. Men jag förstår i och försig inte någon av dom där. Synd bara att vi hänger på samma ställen, för det är svårt att ignorera sånt. Men nu ska jag iallafall jobba i en månad, så hello gå upp i gryningen och klippa gräs! och under den månaden av isolering hoppas jag att mitt huvud ska lära sig att inte bry sig om dåliga människor.