747-Kent
jag älskar den
men den får mej att inte kunna andas
jag både vet och vet inte varför
den kunde ha fått betyda så mycket mer
det kanske är just det
att alla förhoppningar om det vi skulle haft
som aldrig blev
det kanske är dom som gör så ont
torsdag 4 september 2008
lördag 30 augusti 2008
.
Min hjärna kopplar helt fel ibland. Eller den kopplar inte som jag vill iallafall. Det kan vara så att man dricker en drink, tar en cigg, sveper två drinkar till, röka röka. Klunk, klunk mera alkohol. Och tobak alkohol och tobak. Och ögonen letar, sveper över den stora trappan. Mycket folk enormt mycket folk. Men ingen fastnar på näthinnan. Inte en enda. Inte någon som jag kan tänka att han var söt ge honom en till blick. Nej inte någon. Jo han där borta, men aha där kom det en tjej. En tjej som är sådär gjord mest utav långa ben och skinn. Så hej då. Och ögonen sveper men hittar ingen annan. Inget potentiellt ragg. Inget hångel. Inte ens en själ som kan få en puss. Nej. Så hej då, hej då. Kramar alla vänner och börjar ramla ner för den långa trapan. Hjärnan får en snilleblixt och oj, vänta kommer ihåg den där pojken som jagi inte alls är attraherad av. Men. Jag har ett telefonnummer och några knapptryck och så var det skickat. Men till och med han har förstått att hjärnan kopplar fel. Även han har förstått att det inte är honom jag behöver och jag som han behöver. Så hej då fyllekyssar. Och hej hej tomma säng. Hej vinter och hej ensamhet. Och hej jävla skit att det inte ens finns attraktiva killar på krogen när man är full. Nu drar jag täcket över huvudet och skiter i den här jävla kärleken.
måndag 25 augusti 2008
en måndag
Jag tänker att nu får det för tusan vara nog. Jag orkar inte ha ont längre. Det börjar kännas som en överdrivet lång sorgperiod. Men jag känner mig själv, och jag vet att man inte kan säga till mig. Jag gör som jag gör. Alltså lär det göra ont ett tag till.
Men jag måste sluta döda mig själv med våra minnen, för jag krossas. Dom är fina, helt underbara och fläckfria. Så är dom, våra minnen eller kanske ska jag säga mina minnen eftersom du inte är en del längre. Dom är verkligen bra. Men dom är minnen som jag måste sluta leva i. Livet är inte på det sättet längre.
Jag måste bygga upp mig själv utifrån mina nya erfarenheter. Visst har jag blivit anorlunda, lite mera kantstött på vissa ställen, lite vassare på andra. Men tiden ska inte gå bakåt så jag måste försöka ta nya tag och sluta tänka mer på det som hugger som sten innanför revbenen på mig.
Men så ibland ser man honom ute, och så lurar man sig själv. Tänker att jag kan bortse allt i världen som han bara skulle lägga sin arm om mig igen. Och så hör jag sånger med texter som :
Jag försöker träffa andra men det är inte så lätt
jag har försökt att tänka bort dig på alla sätt
det är dags att lägga på men att stanna känns så rätt
Och jag vill ha dig nu som jag hade dig förrut
och så tänker jag dåliga tankar om att jag skulle kunna glömma bort mig själv, skita i allt ont om jag bara fick några månader till.....men jag vet! man får inte tänka så...för då sänker man sig själv. Jag måste hitta någon annan som är bra för mig. Destruktiv kärlek och jag borde vara färdiga med varandra snart!
Men jag måste sluta döda mig själv med våra minnen, för jag krossas. Dom är fina, helt underbara och fläckfria. Så är dom, våra minnen eller kanske ska jag säga mina minnen eftersom du inte är en del längre. Dom är verkligen bra. Men dom är minnen som jag måste sluta leva i. Livet är inte på det sättet längre.
Jag måste bygga upp mig själv utifrån mina nya erfarenheter. Visst har jag blivit anorlunda, lite mera kantstött på vissa ställen, lite vassare på andra. Men tiden ska inte gå bakåt så jag måste försöka ta nya tag och sluta tänka mer på det som hugger som sten innanför revbenen på mig.
Men så ibland ser man honom ute, och så lurar man sig själv. Tänker att jag kan bortse allt i världen som han bara skulle lägga sin arm om mig igen. Och så hör jag sånger med texter som :
Jag försöker träffa andra men det är inte så lätt
jag har försökt att tänka bort dig på alla sätt
det är dags att lägga på men att stanna känns så rätt
Och jag vill ha dig nu som jag hade dig förrut
och så tänker jag dåliga tankar om att jag skulle kunna glömma bort mig själv, skita i allt ont om jag bara fick några månader till.....men jag vet! man får inte tänka så...för då sänker man sig själv. Jag måste hitta någon annan som är bra för mig. Destruktiv kärlek och jag borde vara färdiga med varandra snart!
lördag 23 augusti 2008
Du sålde mitt hjärta
Jag har ett minne, ett minne från en helt vanlig dag. Från en utav dom dagarna som jag genast gjorde till min vardag. En av dom få dagarna när det plötsligt inte bara var jag.
Jag vet faktiskt inte varför jag har den dagen så glasklar i huvudet för när jag tänker efter var den som alla dagar. Den var bra. Bara bra. Pirrig i magen och bara nöjd rakt igenom. För det var så dagarna var. Morgonen och eftermiddagen minns jag inte. Jabg träffade säkert någon, drack kaffe rökte någon cigarett. Sen pratade vi i telefon. Länge. Precis som vanligt alltså. Du var hemma hos en kompis och ni tittade på fotboll på tv. Du skulle åka därifrån för att möta mig på vägen och vi skulle hem till dig. Buss 18. Det ösregnade ute och du kom in i badshorts och skämdes.
Att du hade "valt kläder lika länge som en tjej för jag skulle ju träffa Dig idag" men så hade det börjat regna och nu låg alla de där kläderna du så noga valt blöta i en icapåse. Badshorts och du tyckte jag var söt och du var töntig. Jag var varm innanför och skrattade, jag skrattade åt dej för du kunde haft vad som helst på dej och jag hade inte brytt mej. Det enda jag brydde mig om var den där känslan som fyllde mig när jag var nära dig.
Bussen stannade och vi tände varsin cigarett. På vägen från bussen hem till dej hinner man röka två. Men vi rökte bara en. Ibland när jag gick den vägen själv rökte jag två. För jag blev för hispig av att vara så nära att få hålla i dina käkben. Jag älskade din mun och din haka.
När vi var hemma hos dig var det inget särskilt. Vi låg i din säng och dina katters hår fick mig att inte kunna andas ordentligt men jag struntade i sånt då. Och du låg på min arm och den somnade men jag brydde mig inte om sånt heller. Vi låg med brösten mot varandra och munnarna i varandras halsar och andades och jag sa att "jag kan ligga såhär för alltid" och du og med hela ögonen och munnen och du kysste mig på pannan.
Senare stod vi på din balkong som så många gånger och rökte, renet öste ner och du böjde dig för att kyssa mig, du smakade blåa camel.
Och det minnet fortsätter med såna onödiga detaljer. Och det skär sönder mig när det spelas upp innanför mina ögonlock. Jag skämms för att jag minns. Jag skämms för att tankar på dig berör mig. Jag vet inte om jag berör dig. Jag vet inte om jag någonsin berört dig som du gjort mig. Jag vet faktiskt inte om jag satte lika dupa spår. Du borde valt någon annan. Inte mig. Inte en hopplös naiv flicka som aldrig hade känt något sånt här förut. Du skulle valt någon som inte skulle bli beroende av känslorna som du kunde få fram. Som inte var en sån närhetsnarkoman som jag.
Jag vet faktiskt inte varför jag har den dagen så glasklar i huvudet för när jag tänker efter var den som alla dagar. Den var bra. Bara bra. Pirrig i magen och bara nöjd rakt igenom. För det var så dagarna var. Morgonen och eftermiddagen minns jag inte. Jabg träffade säkert någon, drack kaffe rökte någon cigarett. Sen pratade vi i telefon. Länge. Precis som vanligt alltså. Du var hemma hos en kompis och ni tittade på fotboll på tv. Du skulle åka därifrån för att möta mig på vägen och vi skulle hem till dig. Buss 18. Det ösregnade ute och du kom in i badshorts och skämdes.
Att du hade "valt kläder lika länge som en tjej för jag skulle ju träffa Dig idag" men så hade det börjat regna och nu låg alla de där kläderna du så noga valt blöta i en icapåse. Badshorts och du tyckte jag var söt och du var töntig. Jag var varm innanför och skrattade, jag skrattade åt dej för du kunde haft vad som helst på dej och jag hade inte brytt mej. Det enda jag brydde mig om var den där känslan som fyllde mig när jag var nära dig.
Bussen stannade och vi tände varsin cigarett. På vägen från bussen hem till dej hinner man röka två. Men vi rökte bara en. Ibland när jag gick den vägen själv rökte jag två. För jag blev för hispig av att vara så nära att få hålla i dina käkben. Jag älskade din mun och din haka.
När vi var hemma hos dig var det inget särskilt. Vi låg i din säng och dina katters hår fick mig att inte kunna andas ordentligt men jag struntade i sånt då. Och du låg på min arm och den somnade men jag brydde mig inte om sånt heller. Vi låg med brösten mot varandra och munnarna i varandras halsar och andades och jag sa att "jag kan ligga såhär för alltid" och du og med hela ögonen och munnen och du kysste mig på pannan.
Senare stod vi på din balkong som så många gånger och rökte, renet öste ner och du böjde dig för att kyssa mig, du smakade blåa camel.
Och det minnet fortsätter med såna onödiga detaljer. Och det skär sönder mig när det spelas upp innanför mina ögonlock. Jag skämms för att jag minns. Jag skämms för att tankar på dig berör mig. Jag vet inte om jag berör dig. Jag vet inte om jag någonsin berört dig som du gjort mig. Jag vet faktiskt inte om jag satte lika dupa spår. Du borde valt någon annan. Inte mig. Inte en hopplös naiv flicka som aldrig hade känt något sånt här förut. Du skulle valt någon som inte skulle bli beroende av känslorna som du kunde få fram. Som inte var en sån närhetsnarkoman som jag.
söndag 17 augusti 2008
Du kan inte först ge så mycket och sen plötsligt sluta
Ibland saknar jag dig så mycket så att jag bara skulle vilja ligga under min säng för alltid, eller på en väg i ett piskande regn. Bara ligga där. Apatisk. För när jag tänker på att aldrig mer ens få röra vid dig så rasar jag fortfarande sönder.
Men så tänker min förnuftiga sida att det går över. Men nålarna i kroppen sitter kvar.
Men så tänker min förnuftiga sida att det går över. Men nålarna i kroppen sitter kvar.
torsdag 14 augusti 2008
Aj
Alltså, vart börjar man ? Ska man ens skriva om gårdagen ? kanske är det bättre att den sakta och säkert glöms bort ?
Modevecka, Weekdayfest, gratis bar. Dessa kombinationer var tydligen för mycket för mig. Inte bara för mycket utan överväldigande för mycket. Jag blev lyrisk! Efter att ha jobbat på en kyrkogård i tre veckor kan jag visserligen förstå min glädje över att få se levande människor. Men kom igen, det kanske inte är något att bli vansinnigt galen utav. Den fria baren var ett kapitel för sig. Men att halsa sju öl och dricka en flaska vin på tre timmar förstår väl varenda människa att man blir helt totalt plakat av ? Ja alltså varenda människa utom jag själv. Jag hade det helfestligt. Tills jag reste mig upp från trotoaren vid st.eriksplan där jag suttit med min medsmugglade vinare och glas. Då somnade jag tydligen nästan i en väns famn. Stående. Sen gick det utför. Rakt utför, enda till ungefär nu. Att komma upp kl 6 och gå till jobbet som jag så naivt planerat då ? Nej. Tydligen hör man inte väckarklockor när man har somnat av att levern är totalmarinerad av billigt vin. Ångest över att möta chefen imorgon? Ja. Enorm faktiskt. Eftersom jag fyra timmar försent ringer och sjukanmäler mig. Alltså fyra timmar för sent.
Vad har jag och min naivt lyckliga hjära lärt oss ? Att man inte måste dricka upp all gratis öl man får. Får du 10 flaskor är du inte tvingad att svepa dessa. Om det inte är så att du vill att det ska forsa upp öl från munnen på dej några timmar senare.
Modevecka, Weekdayfest, gratis bar. Dessa kombinationer var tydligen för mycket för mig. Inte bara för mycket utan överväldigande för mycket. Jag blev lyrisk! Efter att ha jobbat på en kyrkogård i tre veckor kan jag visserligen förstå min glädje över att få se levande människor. Men kom igen, det kanske inte är något att bli vansinnigt galen utav. Den fria baren var ett kapitel för sig. Men att halsa sju öl och dricka en flaska vin på tre timmar förstår väl varenda människa att man blir helt totalt plakat av ? Ja alltså varenda människa utom jag själv. Jag hade det helfestligt. Tills jag reste mig upp från trotoaren vid st.eriksplan där jag suttit med min medsmugglade vinare och glas. Då somnade jag tydligen nästan i en väns famn. Stående. Sen gick det utför. Rakt utför, enda till ungefär nu. Att komma upp kl 6 och gå till jobbet som jag så naivt planerat då ? Nej. Tydligen hör man inte väckarklockor när man har somnat av att levern är totalmarinerad av billigt vin. Ångest över att möta chefen imorgon? Ja. Enorm faktiskt. Eftersom jag fyra timmar försent ringer och sjukanmäler mig. Alltså fyra timmar för sent.
Vad har jag och min naivt lyckliga hjära lärt oss ? Att man inte måste dricka upp all gratis öl man får. Får du 10 flaskor är du inte tvingad att svepa dessa. Om det inte är så att du vill att det ska forsa upp öl från munnen på dej några timmar senare.
söndag 10 augusti 2008
åtminstone musik
En ny jobbvecka. jag känner mig låst, men vad skulle jag annars göra ?
kedjeröka och dricka för starkt kaffe. Kanske lika bra jag jobbar då, har endå inga pengar kvar.
Det kommer bli torftiga veckor fram till den 25e. Men jag ska nog klara mig.
Mitt humör växlar som aldrig förr nu. Alltså de e nästan så jag blir rädd. Ena stunden skrattar jag tills jag kiknar, nästa känner jag ingenting och efter det slår något hårt och ont andan ur mig.
Jag vet inte vad jag ska känna. Och det känns tomt i huvet.
Ibland är jag så otroligt positiv, det finns fler, livet är underbart, allt är ju helkul!
Sen är allt dåligt, ingen är som han, hösten är här och den är mörk kall och ensam.
Som att jag måste må hyper eller inte alls, som att jag vägrar ligga mittemellan.
kedjeröka och dricka för starkt kaffe. Kanske lika bra jag jobbar då, har endå inga pengar kvar.
Det kommer bli torftiga veckor fram till den 25e. Men jag ska nog klara mig.
Mitt humör växlar som aldrig förr nu. Alltså de e nästan så jag blir rädd. Ena stunden skrattar jag tills jag kiknar, nästa känner jag ingenting och efter det slår något hårt och ont andan ur mig.
Jag vet inte vad jag ska känna. Och det känns tomt i huvet.
Ibland är jag så otroligt positiv, det finns fler, livet är underbart, allt är ju helkul!
Sen är allt dåligt, ingen är som han, hösten är här och den är mörk kall och ensam.
Som att jag måste må hyper eller inte alls, som att jag vägrar ligga mittemellan.
like a rolling stone
det kan kännas som att något i mig drar mig neråt när jag försöker gå uppåt.
som att något pressar undan den där känslan av att allt kommer ordna sig.
den där klumpen påminner mig om att allting inte slutar lyckligt. Det är en bitter klump.
En klump som egentligen inte handlar om dig längre, men den blev så otroligt mycket större på grund av dig. Men just du betyder inget längre, det är bara det att minnen, känslor och tankar fortfarande känns. Och klumpen påminner mig om att dom där bra minnena följdes av kaos.
som att något pressar undan den där känslan av att allt kommer ordna sig.
den där klumpen påminner mig om att allting inte slutar lyckligt. Det är en bitter klump.
En klump som egentligen inte handlar om dig längre, men den blev så otroligt mycket större på grund av dig. Men just du betyder inget längre, det är bara det att minnen, känslor och tankar fortfarande känns. Och klumpen påminner mig om att dom där bra minnena följdes av kaos.
fredag 8 augusti 2008
harhjärta
jag vet inte vad jag vill.
förvirrar mig själv.
och andra tror jag. Och jag blir arg för jag vill inte att andra ska känna dåliga saker för att jag behöver få känna bekräftelse.
Varför gör jag så ? tar upp saker som inte borde vara någonting längre ?
jag vill ju egentligen inte.
jag vet ju inte vad jag vill.
för jag vill inte vara med honom, och inte med honom.
men jag orkar inte vara ensam med mig själv.
för jag vill skita i att älska mig själv innan jag får älska någon annan.
jag kommer aldrig komma någon vart om jag ska spela efter regler.
men min hjärna jobbar i 180 samtidigt som den står still.
tänker alla tankar samtidigt som den vägrar tänka alls.
allt ligger huller om buller och allt jag vill är att ha en arm om mig. utan att någon säger ett ord eller tänker en tanke eller känner en endaste känsla. bara en arm och en kropp. lite värme i den tidiga hösten.
förvirrar mig själv.
och andra tror jag. Och jag blir arg för jag vill inte att andra ska känna dåliga saker för att jag behöver få känna bekräftelse.
Varför gör jag så ? tar upp saker som inte borde vara någonting längre ?
jag vill ju egentligen inte.
jag vet ju inte vad jag vill.
för jag vill inte vara med honom, och inte med honom.
men jag orkar inte vara ensam med mig själv.
för jag vill skita i att älska mig själv innan jag får älska någon annan.
jag kommer aldrig komma någon vart om jag ska spela efter regler.
men min hjärna jobbar i 180 samtidigt som den står still.
tänker alla tankar samtidigt som den vägrar tänka alls.
allt ligger huller om buller och allt jag vill är att ha en arm om mig. utan att någon säger ett ord eller tänker en tanke eller känner en endaste känsla. bara en arm och en kropp. lite värme i den tidiga hösten.
söndag 27 juli 2008
....
Det är sol och saker är rätt bra. Det börjar kännas bättre.
Även om jag har små-ångest inför att börja jobba så känns också det bra.
Det ska hända något! och jag älskar det. För det måste hända något bra, något nytt, och helst utan något övergripande dåligt. Jag måste ta mig ur den här smeten som jag hamnat i, jag orkar inte mer. Samma saker, samma ord, samma onda blickar. Och ska jag vara ärlig förstår jag inte när jag blev den som man ska skicka onda blickar mot. Men jag förstår i och försig inte någon av dom där. Synd bara att vi hänger på samma ställen, för det är svårt att ignorera sånt. Men nu ska jag iallafall jobba i en månad, så hello gå upp i gryningen och klippa gräs! och under den månaden av isolering hoppas jag att mitt huvud ska lära sig att inte bry sig om dåliga människor.
Även om jag har små-ångest inför att börja jobba så känns också det bra.
Det ska hända något! och jag älskar det. För det måste hända något bra, något nytt, och helst utan något övergripande dåligt. Jag måste ta mig ur den här smeten som jag hamnat i, jag orkar inte mer. Samma saker, samma ord, samma onda blickar. Och ska jag vara ärlig förstår jag inte när jag blev den som man ska skicka onda blickar mot. Men jag förstår i och försig inte någon av dom där. Synd bara att vi hänger på samma ställen, för det är svårt att ignorera sånt. Men nu ska jag iallafall jobba i en månad, så hello gå upp i gryningen och klippa gräs! och under den månaden av isolering hoppas jag att mitt huvud ska lära sig att inte bry sig om dåliga människor.
tisdag 22 juli 2008
.
Det är så konstigt
att man kan sakna någon som inte tillhör en själv
någon som är någon annans nuförtiden
fast det gör nog att man saknar mer
jag vet bara inte vad man dövar den känslan med
inte e det dans och alkohol
jag vet inte
kanske försvinner den när den har gjort sitt onda i kroppen
att man kan sakna någon som inte tillhör en själv
någon som är någon annans nuförtiden
fast det gör nog att man saknar mer
jag vet bara inte vad man dövar den känslan med
inte e det dans och alkohol
jag vet inte
kanske försvinner den när den har gjort sitt onda i kroppen
måndag 14 juli 2008
.
Det kan göra ont lite för länge
jag blir trött på mig själv
som att jag är två personer
den ena orkar inte mer, vill gå vidare och bryr sig inte längre
den andra ältar, tänker, hatar och saknar
jag blir trött på mig själv
som att jag är två personer
den ena orkar inte mer, vill gå vidare och bryr sig inte längre
den andra ältar, tänker, hatar och saknar
söndag 13 juli 2008
...
Det stör mig något otroligt att hon inte vet vad vi hade
och att han går runt och säger att det faktiskt inte var så seriöst mellan oss
varför gör man så ?
som att allt han har gjort hittills inte räcker
nu lämnar han mig ensam kvar, får det att se ut som att jag levde ensam i en drömvärld hela tiden
det aset
och att han går runt och säger att det faktiskt inte var så seriöst mellan oss
varför gör man så ?
som att allt han har gjort hittills inte räcker
nu lämnar han mig ensam kvar, får det att se ut som att jag levde ensam i en drömvärld hela tiden
det aset
lördag 12 juli 2008
.....
jag vill inte ens bry mig.
men så har han en ny brud, som jag vet vem det är.
Och nu kommer jag plötsligt få träffa och veta allting
Och jag försöker bara komma bort från honom
men vart jag än går så står han där
och varje gång lyckas han göra allting lite värre.
eller nej, mycket
otroligt mycket
alltså extremt mycket värre
för att får reda på att han träffat henne samtidigt som mej
gör ont
jävla ont
alltså skitont
som att någon lägger ett vakum i hjärtat
det är så konstigt endå, det är som att jag blir ledsen för mig själv
för att någon har kunnat behandla mig så respektlöst
för nuförtiden är han bara ett as i mina tankar
men så ibland kommer dom jävla bra minnena
saker som bara var så bra,
att sitta på hans balkong och röka tillsammans
när han såg in i mina ögon lite för länge och hans fula leende
han äckliga hår som var så fint
äckliga fingernaglar som han bet på som var det sötaste
såna dumma minnen som jag inte ens tycker om att komma ihåg.
för jag blir äcklad över att han gör samma saker med henne
och så undrar jag om han tänker efter nu
om det är på riktigt
eller om han bara gör samma sak en gång till
men så har han en ny brud, som jag vet vem det är.
Och nu kommer jag plötsligt få träffa och veta allting
Och jag försöker bara komma bort från honom
men vart jag än går så står han där
och varje gång lyckas han göra allting lite värre.
eller nej, mycket
otroligt mycket
alltså extremt mycket värre
för att får reda på att han träffat henne samtidigt som mej
gör ont
jävla ont
alltså skitont
som att någon lägger ett vakum i hjärtat
det är så konstigt endå, det är som att jag blir ledsen för mig själv
för att någon har kunnat behandla mig så respektlöst
för nuförtiden är han bara ett as i mina tankar
men så ibland kommer dom jävla bra minnena
saker som bara var så bra,
att sitta på hans balkong och röka tillsammans
när han såg in i mina ögon lite för länge och hans fula leende
han äckliga hår som var så fint
äckliga fingernaglar som han bet på som var det sötaste
såna dumma minnen som jag inte ens tycker om att komma ihåg.
för jag blir äcklad över att han gör samma saker med henne
och så undrar jag om han tänker efter nu
om det är på riktigt
eller om han bara gör samma sak en gång till
söndag 6 juli 2008
!
Och man kan tro att man mår bra och är helt okej med honom nu. Sen kan man se honom med en annan tjej i tre dagar och gå sönder mer än innan. Och så blir man arg för man vill inte bry sig om någon som bara trampar på en. Men så kan man inte låta bli.
måndag 30 juni 2008
lillebror bli aldrig som jag
Man kan lyssna på Känn ingen sorg för mig Göteborg på en måndag och må lite bättre.
söndag 29 juni 2008
hela världens hunger samlad i mig
Det hela är så jävla komiskt.
Hela tiden har jag varit så rädd
rädd för att inte våga
för att inte känna tillräckligt mycket
för att det inte ska vara rätt
men tönten verkade inte vara rädd någonstans
tönten var säker
och gjorde mig säker
säker
väldigt säker
tills en dag
då tönten fick en insikt och slog ett kraftslag under bältet
och sen var allt borta
och nu känns det som att tönten aldrig har hänt i mitt liv
det känns bara som att jag har en jävligt ond klump i mig
men att jag inte riktigt vet vart den kommer ifrån
för tönten känns så otroligt avlägsen
Hela tiden har jag varit så rädd
rädd för att inte våga
för att inte känna tillräckligt mycket
för att det inte ska vara rätt
men tönten verkade inte vara rädd någonstans
tönten var säker
och gjorde mig säker
säker
väldigt säker
tills en dag
då tönten fick en insikt och slog ett kraftslag under bältet
och sen var allt borta
och nu känns det som att tönten aldrig har hänt i mitt liv
det känns bara som att jag har en jävligt ond klump i mig
men att jag inte riktigt vet vart den kommer ifrån
för tönten känns så otroligt avlägsen
fredag 27 juni 2008
.........
Och det värsta är att hur många fula ord jag än kallar honom så gör det fortfarande lika ont. Som att någon gör tusen nålar innanför revbenen på mig.
Och jag verkar ha hur många tårar som helst.
Och jag verkar ha hur många tårar som helst.
?
Jag hade glömt hur den känslan känns
och jag trodde inte att den skulle vara så stark för honom
men så trodde jag heller inte att det skulle ta slut över ett 2 minuters telefonsamtal
för vem gör så ?
vem fan gör så ?
och om det verkligen är som du säger
om det är så
då kommer nog mitt lilla
osäkra
sönderslagna för många gånger
hjärta göra ont och ondare
för om du har gått runt och varit osäker under den här tiden
men endå betett dej som du gjort
hur fan ska man då veta när det är på riktigt ?
jag ville ju inte att cyniska jag skulle ha rätt
men om du verkligen sa sanningen
så är den bittra sidan av mig den enda som verkligen räknas
och jag trodde inte att den skulle vara så stark för honom
men så trodde jag heller inte att det skulle ta slut över ett 2 minuters telefonsamtal
för vem gör så ?
vem fan gör så ?
och om det verkligen är som du säger
om det är så
då kommer nog mitt lilla
osäkra
sönderslagna för många gånger
hjärta göra ont och ondare
för om du har gått runt och varit osäker under den här tiden
men endå betett dej som du gjort
hur fan ska man då veta när det är på riktigt ?
jag ville ju inte att cyniska jag skulle ha rätt
men om du verkligen sa sanningen
så är den bittra sidan av mig den enda som verkligen räknas
torsdag 26 juni 2008
Som att bygga ett jävla höghus
Precis som att bygga ett stort, fett högt hus. Ett jävla hus. Ett fint hus. Ett sånt som man tycker om.
Det börjar med att man ser något och kommer på själva ideen till huset
Det började med att vi såg varandra och ville ses igen
Sen tar det ett tag, det är svårt att få till det, samla material och sånt.
Det tog ett tag, innan någon vågade göra något.
Tittade mest.
Pratatde lite.
Sen jävlar. Då går det fort. Men det är två som bygger och en av dom bygger fortare än den andra. I början är den långsamare skeptisk. Det kommer aldrig att gå om man gör det på det här sättet. Men den idioten som bygger fort får den långsamme att gång på gång förstå att det här kommer gå fin fint.
Till slut har dom båda kommit en bra bit. Båda är nöjda. Det är verkligen så. Tills den som byggde så fort i början kommer med en jävla grävskopa och krossar hela skiten. Och där står den långsamme med öppen mun. Och undrar vad fan han håller på med ?
Den snabbe ger svaret att: vadå ? trodde du det skulle gå ? jag har varit osäker hela tiden....har inte du de ? eller hur kände du ?
Och den långsamme sitter där, och funderar.
tänker
tänker
går igenom
men förstår inte vart det slog slint
för senast dagen innan tyckte den snabbe att huset var så fint
men tydligen
så kan man ändra sig och tappa allt man känner över ett dygn
tydligen kan man över några timmar vilja ha sönder allt som man byggt på
Det börjar med att man ser något och kommer på själva ideen till huset
Det började med att vi såg varandra och ville ses igen
Sen tar det ett tag, det är svårt att få till det, samla material och sånt.
Det tog ett tag, innan någon vågade göra något.
Tittade mest.
Pratatde lite.
Sen jävlar. Då går det fort. Men det är två som bygger och en av dom bygger fortare än den andra. I början är den långsamare skeptisk. Det kommer aldrig att gå om man gör det på det här sättet. Men den idioten som bygger fort får den långsamme att gång på gång förstå att det här kommer gå fin fint.
Till slut har dom båda kommit en bra bit. Båda är nöjda. Det är verkligen så. Tills den som byggde så fort i början kommer med en jävla grävskopa och krossar hela skiten. Och där står den långsamme med öppen mun. Och undrar vad fan han håller på med ?
Den snabbe ger svaret att: vadå ? trodde du det skulle gå ? jag har varit osäker hela tiden....har inte du de ? eller hur kände du ?
Och den långsamme sitter där, och funderar.
tänker
tänker
går igenom
men förstår inte vart det slog slint
för senast dagen innan tyckte den snabbe att huset var så fint
men tydligen
så kan man ändra sig och tappa allt man känner över ett dygn
tydligen kan man över några timmar vilja ha sönder allt som man byggt på
måndag 23 juni 2008
vart är jag påväg ?
Jag har för fan problem!
Eller bekräftelsebehov ?
Eller närhetsbehov ?
Fast när du är nära så har jag enorma ensamhetsbehov....
och när du är några tunnelbanestationer bort så skulle jag kunna gå vägen hem till dej i natten
bara för att få ta lite i ditt hår och pussa på din nacke...
Men när du håller om mig och säger att du bara vill träffa mig så vill jag springa
springa
springa
långt långt långt
bort från allt som har med förpliktelser att göra
bort från allt som handlar om att någon räknar med mig
Men när du inte vill hålla om mig exakt hela tiden så skär det
som en kniv i magen
och så undrar jag om du tänker på någon annan
och så undrar jag om du har tröttnat på mina tråkiga skämt
och mitt ständiga pratande
Så tar tag i din haka å ser dig i ögonen
och då när dina mungipor dras upp lite och du lutar dig mot mig så att våra läppar kan mötas
då släpper något inom mig
för en sekund känner jag lugn
sen funderar jag på hur många gånger till jag kommer få ligga i din säng
hur många dagar till vi kommer att träffas
veckor ?
månader ?
år ?
nej.
det kommer ta slut.
och sen börjar allting om igen
fan.
det här låter ju inte klokt
sluta tänk
sluta tänk
sluta tänk nu
snälla
snälla du
men det är så svårt att säga åt sig själv
Eller bekräftelsebehov ?
Eller närhetsbehov ?
Fast när du är nära så har jag enorma ensamhetsbehov....
och när du är några tunnelbanestationer bort så skulle jag kunna gå vägen hem till dej i natten
bara för att få ta lite i ditt hår och pussa på din nacke...
Men när du håller om mig och säger att du bara vill träffa mig så vill jag springa
springa
springa
långt långt långt
bort från allt som har med förpliktelser att göra
bort från allt som handlar om att någon räknar med mig
Men när du inte vill hålla om mig exakt hela tiden så skär det
som en kniv i magen
och så undrar jag om du tänker på någon annan
och så undrar jag om du har tröttnat på mina tråkiga skämt
och mitt ständiga pratande
Så tar tag i din haka å ser dig i ögonen
och då när dina mungipor dras upp lite och du lutar dig mot mig så att våra läppar kan mötas
då släpper något inom mig
för en sekund känner jag lugn
sen funderar jag på hur många gånger till jag kommer få ligga i din säng
hur många dagar till vi kommer att träffas
veckor ?
månader ?
år ?
nej.
det kommer ta slut.
och sen börjar allting om igen
fan.
det här låter ju inte klokt
sluta tänk
sluta tänk
sluta tänk nu
snälla
snälla du
men det är så svårt att säga åt sig själv
Det gör ont för varje hjärtslag
Varje hjärtslag med Anna Järvinen och Annika Norlin.
Den är både fin och ful.
Två bleka flickor som kan kännas för kultur.
Men så är texten på svenska.
Det tar mer då.
Det gör bara de.
Människor som säger: nä, jag vet inte den är ju på svenska...
Jag fattar inte.
Jag fattar inte.
Eller jo.
Jag kan ibland säga att : nä, jag vet inte, den på svenska....nää
Men när jag säger så menar jag antagligen : Stäng av skiten som är så bra och fin och skär sönder mig inuti! Snälla stäng bara av innan jag börjar storgråta.
Men det kanske bara är jag ?
Den är både fin och ful.
Två bleka flickor som kan kännas för kultur.
Men så är texten på svenska.
Det tar mer då.
Det gör bara de.
Människor som säger: nä, jag vet inte den är ju på svenska...
Jag fattar inte.
Jag fattar inte.
Eller jo.
Jag kan ibland säga att : nä, jag vet inte, den på svenska....nää
Men när jag säger så menar jag antagligen : Stäng av skiten som är så bra och fin och skär sönder mig inuti! Snälla stäng bara av innan jag börjar storgråta.
Men det kanske bara är jag ?
söndag 22 juni 2008
han
fel han hörde av sig
han som jag inte tänker på längre
han som jag smsade med på nätterna
han som man kunde gå hem till när skolan var så mycket att man inte förstod hur mycket den var
han som jag nog egentligen inte hade känslor för
han som jag vet är för jävligt svag och osäker
han som det gör lite ont att lämna
för på något märkligt vis känns det som jag lämnar mig själv
där står någon som bara väntade på att få vara när någon annan
någon som inte har brottom att gå vidare
någon som bara vill pröva
det känns som att jag lämnar mig själv för 1 år sedan när jag säger åt honom att vi inte ska ses mer
han som så fort jag sagt dom orden skämtar och skrattar
jag som bara var tyst och till slut sa : snälla du, sluta nu. Du behöver inte tycka som jag.
För om det nu är mig själv som jag lämnar så så har han satt upp en mur som rivs så fort han släcker lampan på kvällen. Eller så är det inte mig själv jag lämnar och han är verkligen glad på riktigt. Sånt där får man ju aldrig reda på.
han som jag inte tänker på längre
han som jag smsade med på nätterna
han som man kunde gå hem till när skolan var så mycket att man inte förstod hur mycket den var
han som jag nog egentligen inte hade känslor för
han som jag vet är för jävligt svag och osäker
han som det gör lite ont att lämna
för på något märkligt vis känns det som jag lämnar mig själv
där står någon som bara väntade på att få vara när någon annan
någon som inte har brottom att gå vidare
någon som bara vill pröva
det känns som att jag lämnar mig själv för 1 år sedan när jag säger åt honom att vi inte ska ses mer
han som så fort jag sagt dom orden skämtar och skrattar
jag som bara var tyst och till slut sa : snälla du, sluta nu. Du behöver inte tycka som jag.
För om det nu är mig själv som jag lämnar så så har han satt upp en mur som rivs så fort han släcker lampan på kvällen. Eller så är det inte mig själv jag lämnar och han är verkligen glad på riktigt. Sånt där får man ju aldrig reda på.
fredag 20 juni 2008
dunk du dunk
dunk
du dunk
dunk
du dunk
djupa andetag
tårar som tränger
dom trängs och vill ut
ögon som kniper
stanna där inne era jävlar
det är midsommar
dunk
du dunk
inga våta kinder
inte idag
inte idag
och jag hatar mig själv
för allt jag vill är att ligga i dina lakan
men inte idag
och jag hatar mig själv
för jag skulle inte bli en sån tjej
men inte idag
dunk
du dunk
och jag kanske visst vill vara en sån tjej
dunk
du dunk
mitt hjärta slår så hårt idag
och jag vet inte varför
snart ska vi svepa drinkar
dansa dansa dansa
drink
dans
prata prata
dunk
du dunk
inte tänka på dej ikväll
inte tänka på dej ikväll
du dunk
dunk
du dunk
djupa andetag
tårar som tränger
dom trängs och vill ut
ögon som kniper
stanna där inne era jävlar
det är midsommar
dunk
du dunk
inga våta kinder
inte idag
inte idag
och jag hatar mig själv
för allt jag vill är att ligga i dina lakan
men inte idag
och jag hatar mig själv
för jag skulle inte bli en sån tjej
men inte idag
dunk
du dunk
och jag kanske visst vill vara en sån tjej
dunk
du dunk
mitt hjärta slår så hårt idag
och jag vet inte varför
snart ska vi svepa drinkar
dansa dansa dansa
drink
dans
prata prata
dunk
du dunk
inte tänka på dej ikväll
inte tänka på dej ikväll
torsdag 19 juni 2008
?
Nej
eller ja
fan
det snurrar
Ja
ja
ja
ja
eller nej förresten
fast ja för jag orkar inte utan
fast nej för jag orkar inte bli utan
alkohol
cigg
imorn löser vi det här
eller ja
fan
det snurrar
Ja
ja
ja
ja
eller nej förresten
fast ja för jag orkar inte utan
fast nej för jag orkar inte bli utan
alkohol
cigg
imorn löser vi det här
......
och jag trodde inte jag skulle gilla dej på det sättet. alltså att jag kunde hänga med dig lite lagom. lite på ytan. men varför gör det då lite ont att se bilder. bilder på dej med ditt ex ? varför skär tanken på dej med någon annan. vi skulle ju bara hänga lite på ytan. du kunde gilla. jag skulle bara vara. och varför skär tanken på att erkänna att jag inte är på ytan längre ? om jag erkänner kommer det störta som ett jäkla flygplan. så känns det. men inte fan e vi på ytan längre. inte jag iallafall. jag är långt ifrån där jag hållt mig hela livet och nu helt vilse. hur gör man ? hur känner man ? hur litar man på någon ?
snö
du säger att du vill träffa mig. mig. varför då ? vad är poängen med det. jag vill ju träffa dej med försej. men, jag är feg. för feg. det här kommer göra så ont. det kommer sluta sluta innan det börjat. det brukar bli så. när jag är med hinner aldrig någonting börja. för jag är för jäkligt bra på att avsluta.
tisdag 17 juni 2008
Aj
fin musik. Du tycker musik jag visar dig är fin, fast jag vet att du inte gillar sånt egentligen. Skriva en sång "en kärlekssång" du tittar på mig. Jag tittar på någon brevid dig. Du tar min hand, jag drar ifrån och tänder en cigg. Du är så nära. Du skulle kunna vara närmast och närmare. Men jag är långt ifrån. Rädd,rädd,rädd. Kan inte förlora något jag älskar. Ont, det gör så förbannat ont. Inte förlora igen. Bäst att inte börja älska någon då. Tänka, tänka, tänka. Nej. Inte älska. Men du är så fruktansvärt fin och min kropp vrider sig ut och in och runt och in och ut. Men inte börja älska nu. Tänk, tänk och kom ihåg hur jävla ont det kommer göra. Inget är för evigt. Så det kommer bara göra ont, ont, ont.
Dom där dagarna
Småfull
Söt
Det där leendet
Skjortan
Och jag var mer
Småsur
mjukiströja
Dom där höjda ögonbrynen
Smuttsiga sneakers
Söt
Det där leendet
Skjortan
Och jag var mer
Småsur
mjukiströja
Dom där höjda ögonbrynen
Smuttsiga sneakers
måndag 16 juni 2008
Tugummi och päronglass
50 kr kvar till den 25e. Det var ju för självklart, ett paket marlboro lights. Hade det varit när jag var liten kunde jag köpt två tugummin för kronan som blev över. Nu kunde jag köpt ett. Men jag får ingen kick av att köpa små tugummin längre. Inte som när man var liten. Så jag tog kronan och medans jag la ner den i plånboken så gick en liten kille fram till disken. Kanske 10 år gammal. "en kula päron" jag stannade upp lite. Där stod jag med mina cancerpinnar och mindes hur det var att bara veta hur päronglass smakade. Inte ha mer aning om cigaretter än att dom luktar illa och att pappa brukade rulla egna på balkongen. Det hela kändes lite sorligt, jag är inte 10 år längre hur ofta jag än brukar skämta om att jag är liten. Kanske ska jag bara ta mig i kragen och växa upp. Sluta gömma mig bakom att jag är ett barn och inse att jag är lika kapabel till vuxengrejer som jag förväntar mig att alla andra i min ålder ska vara.
På bussen in mot stan
Bussen.
Jag satt på bussen och jag tänkte att nu borde jag känna lycka. Att nu borde jag leva i nuet. För just där, på det smuttsiga sätet på bussen in mot stan kl 2 på morgonen hade jag allt jag alltid velat. Påväg hem från en pojke som det pirrar lite i magen när jag tänker på. Med vänner som skickar ironiska bittra sms om kvällen, med två bröder hemma och en mamma och en pappa.
Så jag tittade ut genom fönstret och tänkte att det var vackert. Och jag tittade på den 4o-åriga kvinnan vid sätet på andra sidan gången. Hon såg så trött ut, jag tänkte att hon var vacker på något vis. Och jag tänkte att jag inte kunde ta på känslan lycka. Att den inte kändes alls. Inte alls som glad eller ledsen, känslorna som gör sej påminda så det kan göra ont i hela kroppen.
Nej där på bussen kände jag mig bara helt neutral.
Bussen stannade jag gick av, mötte en söt pojkes blick och undrade vad han tänkte. Sedan kom jag på att jag inte bryr mig, för jag hade haft en annan pojke den kvällen. En sån som det pirrar i magen lite när man tänker på.
Men jag kunde fortfarande bara känna att jag ville rycka på axlarna och gå tillbaka till mitt vanliga tragiska liv. Att känslorna ångest, stress och ensamhet är mina nära vänner mycket mer än lycka, trygghet och kärlek.
Jag satt på bussen och jag tänkte att nu borde jag känna lycka. Att nu borde jag leva i nuet. För just där, på det smuttsiga sätet på bussen in mot stan kl 2 på morgonen hade jag allt jag alltid velat. Påväg hem från en pojke som det pirrar lite i magen när jag tänker på. Med vänner som skickar ironiska bittra sms om kvällen, med två bröder hemma och en mamma och en pappa.
Så jag tittade ut genom fönstret och tänkte att det var vackert. Och jag tittade på den 4o-åriga kvinnan vid sätet på andra sidan gången. Hon såg så trött ut, jag tänkte att hon var vacker på något vis. Och jag tänkte att jag inte kunde ta på känslan lycka. Att den inte kändes alls. Inte alls som glad eller ledsen, känslorna som gör sej påminda så det kan göra ont i hela kroppen.
Nej där på bussen kände jag mig bara helt neutral.
Bussen stannade jag gick av, mötte en söt pojkes blick och undrade vad han tänkte. Sedan kom jag på att jag inte bryr mig, för jag hade haft en annan pojke den kvällen. En sån som det pirrar i magen lite när man tänker på.
Men jag kunde fortfarande bara känna att jag ville rycka på axlarna och gå tillbaka till mitt vanliga tragiska liv. Att känslorna ångest, stress och ensamhet är mina nära vänner mycket mer än lycka, trygghet och kärlek.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)