.

Min hjärna kopplar helt fel ibland. Eller den kopplar inte som jag vill iallafall. Det kan vara så att man dricker en drink, tar en cigg, sveper två drinkar till, röka röka. Klunk, klunk mera alkohol. Och tobak alkohol och tobak. Och ögonen letar, sveper över den stora trappan. Mycket folk enormt mycket folk. Men ingen fastnar på näthinnan. Inte en enda. Inte någon som jag kan tänka att han var söt ge honom en till blick. Nej inte någon. Jo han där borta, men aha där kom det en tjej. En tjej som är sådär gjord mest utav långa ben och skinn. Så hej då. Och ögonen sveper men hittar ingen annan. Inget potentiellt ragg. Inget hångel. Inte ens en själ som kan få en puss. Nej. Så hej då, hej då. Kramar alla vänner och börjar ramla ner för den långa trapan. Hjärnan får en snilleblixt och oj, vänta kommer ihåg den där pojken som jagi inte alls är attraherad av. Men. Jag har ett telefonnummer och några knapptryck och så var det skickat. Men till och med han har förstått att hjärnan kopplar fel. Även han har förstått att det inte är honom jag behöver och jag som han behöver. Så hej då fyllekyssar. Och hej hej tomma säng. Hej vinter och hej ensamhet. Och hej jävla skit att det inte ens finns attraktiva killar på krogen när man är full. Nu drar jag täcket över huvudet och skiter i den här jävla kärleken.