torsdag 4 september 2008

le svagt och viska till mig

747-Kent
jag älskar den
men den får mej att inte kunna andas
jag både vet och vet inte varför
den kunde ha fått betyda så mycket mer
det kanske är just det
att alla förhoppningar om det vi skulle haft
som aldrig blev
det kanske är dom som gör så ont

Inga kommentarer: