hela världens hunger samlad i mig

Det hela är så jävla komiskt.
Hela tiden har jag varit så rädd
rädd för att inte våga
för att inte känna tillräckligt mycket
för att det inte ska vara rätt
men tönten verkade inte vara rädd någonstans
tönten var säker
och gjorde mig säker
säker
väldigt säker
tills en dag
då tönten fick en insikt och slog ett kraftslag under bältet
och sen var allt borta
och nu känns det som att tönten aldrig har hänt i mitt liv
det känns bara som att jag har en jävligt ond klump i mig
men att jag inte riktigt vet vart den kommer ifrån
för tönten känns så otroligt avlägsen